lördag 14 april 2012

100 Grymma Dagar - Dag 25

Har denna dagen varit grym? Och i så fall på vilket sätt?
Självklart blev jag glad att jag hade minskat i flera cm runt magen, det var grymt positivt :D
Sedan tog jag en morgonpromenad, grymt positivt :D

Efter frukost for jag ut och joggade, efter 4 km fick jag skitont i knät igen, grymt negativt! Har nu bestämt att inte springa de närmsta veckorna, för för mig är det viktigare med promenaderna. När jag kommer tillbaka till Umeå om tre veckor får jag känna mig för igen, men det innebär att målet att komma under 30 minuter på 5 km får jag slopa. Bättre att kunna gå och cykla, än springa, även om jag vill.
Det blev ett kombopass, joggen och sedan styrketränade jag ben, grymt positivt och efter benpasset gjorde inte knät lika ont (positivt inför framtida promenader).

Efter träningen letade jag rätt på landstingets gym och där fanns en kroppsvåg, ställde mig på den och insåg att jag inte gått ner ett gram! Grymt negativt, då jag har ett viktmål (vilket jag inte brukar). Och känslomänniska som jag är gick jag och köpte världens godaste pizza på Pizzaland och jag som stålsatte mig något enormt igår för att inte köpa någon! Illa!

Jag hade egentligen tänkt att ta en cykeltur i eftermiddag, för i morgon ska det bli tråkväder, men i stället gick jag till sjukhusgymmet. Körde ännu ett kombopass, 15min rodd (3000m)+15 min cykel+ett grymt bröst och tricepspass, borde räknas till grymt positivt, men är det det? Som gammal träningsnarkoman, så vet jag inte och inte tränade jag för att jag åt pizza, för jag får aldrig ångest om jag äter för mycket, kanske en dålig egenskap när man ska gå ner i vikt.

Jag har gått ner 30kg, visserligen sedan 2003, men det sägs att det ska ta tid, men jag retar mig fruktansvärt att jag har så svårt att gå ner de sista kilona. Är jag rädd för att lyckas? Är jag rädd för jag var träningsnarkoman, sist jag vägde målvikten? Något jag är bra på är att hålla vikten, eftersom jag har under dessa år gått ner 10 kg här och där, men mestadels hållit vikten innan nästa nedgång. Ibland brukar jag säga till andra som kämpar med de sista kilona att kroppen har sin egna målvikt, men jag vägrar tro att jag ska väga 96 kilo!

Som sagt motionen har jag inga problem att sköta, så där har jag inget att ändra. I mitt kostprogram är allt angett i gram (kolhydraterna både i gr och dl) och min dietist tycker att det är viktigt att lära sig hur mycket man får äta och sluta väga allt. Eftersom jag gick ner 6 kg förra året enligt hennes kostschema trodde jag att jag hade präntat in hur mycket jag fick äta, det jag har mätt är pata&ris, men inget annat. Därför har jag köpt en hushållsvåg och ska nu börja väga allt jag äter, om jag inte lyckas nu så vet jag inte vad felet är! Nu jäklar :D

5 kommentarer:

  1. Kosta på dig att må bra! Inget blir bättre, för att du mår illa över missade mål. Bara att fortsätta på ett sunt vis.
    Låter vettigt, att inte överdriva löpningen än. Kanske senare, med mindre belastning. Du får gärna låna min cykel, när du är tillbaka! Jag kan ta fram en liten en åt mig själv, de dagarna... :D

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentaren i min blogg. Jag är 169 cm lång, och min slutliga målvikt är 75 kg. Så jag har några kilon kvar. Tycker du är oerhört duktig som lyckats gå ner 30 kg.

    SvaraRadera
  3. Åh! Jag har eg inget vettigt att säga om det här! Mer än att du är fin som du är. Och du håller ju hälsan och njuter av livet. Sen fattar jag det där med mål och så vidare. Varför kroppen din vill väga mer än du tänker är bra för den. Jag tycker ju själv att vikten går ner när jag tycker mer om mig själv och sånt där. Eller om det bara är hormonellt eller förbränning. Eller ja vet int. Tre veckor kvar alltså! Fy farao vad bra jag behöver min träningscoach! Kram.

    SvaraRadera
  4. Vad trist när kroppen inte samarbetar. Själv kände jag av mina benhinnor på dagens träning och dem har jag inte känt av på ett år.

    SvaraRadera
  5. HEJA SOPHIA!!! Du är så duktig!! Jag har samma problem som du, jag tror att jag äter så bra, sen unnar man sig så onyttigt på helgen och så går dat saktare än vad jag trott på. Men de där "lilla" som jag själv tror är litet förstår tydligen väääldigt mkt för mig :S Jonas har hjälpt mig att räkna och nu förstår jag hur det ligger till. Men det är klart att man ska unna sig ibland =) Nu ska jag köra stenhårt i 8 veckor (7 kvar) För jag SKA vara tvåsiffrig innan 1 Juni! Så nu kör vi :) KRAM

    SvaraRadera

Hej! Kul att se just DIG här :o)