Jag träffade bara Mutti en gång,men hon var en speciell katt,med vacker själ. Som hennes matte sa: " Ja det kanske bara var en katt men för mig var hon kärlek". Alla som har haft en djurvän vet hur det känns när de lämnar detta jordliv.
En blogg om livets solsken, medvind, duggregn, snöfall och kanske lite åska.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag lider med Muttis matte, jag vet hur det känns att förlora en liten vän! Men man får försöka tänka på alla fina minnen man haft tillsammans. Och sörja så länge man behöver, det är aldrig "bara en katt"...Skickar en kram till Muttis matte och till dig för att du är en sann vän!
SvaraRaderaÅh! Vad fin du är Soffis! Nu börjar jag grina. Tack så himla mycket. Muttiprutti hälsar från sin katthimmel. Kramkramkram.
SvaraRadera