I foldern om Nipleden står det "Vandring i ådalens nipor innebär en spännande och annorlunda naturupplevelser", visst var det annorlunda än en vanlig promenadstig, som jag trodde det mer liknade. Vidare står det "En del partier av leden, som exempel Rödskäggsnipan, är både brant och smal", rödskäggsnipan är inte ens utmärkt på kartan i foldern, hur ska man då veta var det är?
Det gick uppför!
Och det gick nerför! Det här var enda stället det var rep att hålla sig i och det behövdes!
Jag kan ärligt säga att om jag visste att så MÅNGA partier var branta och smala, hade jag nog inte gjort vandringen.
Efter 18km (enda hemifrån) kom jag upp till Österåsens hälsohem, dit har jag velat "åka" länge och såg fram emot att titta runt lite. Tyvärr var det inte öppet så lite moloken gick jag vidare efter att ha kämpat mig uppför en brant nipa i 1,7km, det tog en evighet!
Jag hade druckit upp allt mitt vatten, så jag ringde på vid ett hus och hade tur att jag kunde
tanka upp igen, jag hade en mil kvar.
Den sista milen gick trögt, först gick jag fel och sen efter att jag hade träffat en tjej som sa att sista biten var längst en grusväg som ledde in mot staden, så trodde jag att jag snart var framme. På håll såg jag sjukhuset stolt stående uppe på höjden, men var fan tog det vägen?
Eftersom jag inte känner till omgivningarna vågade jag inte gå bort från leden, som inte alls gick längs grusvägen, utan gick upp och ner längs niporna. Jag kan säga att jag var när på att bryta ihop :D men nu är jag nöjd och glad att jag verkligen gick leden, men det kändes värre än Österrike, men då var jag ju inte ensam!
Häftigt!! Vad modig du är :o)
SvaraRaderaBra jobbat! Men lite läskigt när man villar bort sig lite, eller känner sig uppgiven om man är ensam..
SvaraRaderaViljestyrka! Det var tufft. :)
SvaraRadera/Erik