Tåghelvetet

Nu åker jag fintåg, men under min tid i Orsa bytte jag alltid väg i Sala för att åka denna väg till Norrköping via Västerås. Det är några år sedan, men då körde de ofta med de gamla regionaltågen (x12) och det var alltid ett äventyr. Först och främst är ljudnivån fruktansvärd, det är ett tåg som inte borde få frakta människor. Till slut lärde jag mig att ta med öronproppar, skit bra! Mer än en gång gick även tåget sönder, jag minns framförallt en gång vid påsk, då tåget brakade ihop ca 2mil från Norrköping. Vi blev sittande bra länge och fick knappast någon information, men tillslut evakuerades vi. Evakuerades tänker ni, är det inte bara att kliva av tåget? Tåget hade stannat precis i en sväng och ni som har åkt tåg vet att oftast när tåget svänger så är banvallen lutande (letade efter ett annat ord, men kommer inte på det), så därför var det nästan 2-3meter ner till marken. Och dessutom gick slänten upp från banvallen, nästan lodrätt upp och det var inte det lättaste att med packning ta sig uppför den. Jag minns att jag höll på att ramla baklänges och slet tag i en taggbuske, bättre det än att trilla ner och slå sig halvt fördärvad. Under tiden jag suttit på tåget hade jag ringt min kompis, så hennes man hade kommit för att plocka upp mig. Han hade varit där bra länge och sa att tågpersonalen hade varit rätt handfallna, över situationen. Jag kan säga att jag är glad idag att jag får åka "fintåg" :-D