Jag fick frågan om varför jag har hoppat av 100 grymma dagar och svaret är nnog prestationsångest. Det är en tävling och jag hade flera mål och där ingick ett viktminskningsmål. Utan tävlingen hade jag även då samma viktmål till midsommar och jag pallar inte att ha ett slutdatum. Man skulle tro att jag som tävlat på eliitnivå skulle bli taggad av att ha ett mål, men inte jag inte. Det var ju pga prestationsångesten jag slutade tävla.
Jag har rannsakat mig själv och den vikt jag jag redan gått ner harr jag inte stressat av mig, har gått ner i perioder och sedan behålllit vikten tills nästa gång det rört sig neråt. Som förra våren då jag gick ner 8kg på 12veckor då hade jag inget mål, förutom det slutgiltiga målet som jag alltid har haft och då flöt det på. Sen kom livet emellan, men när jag ställde mig på vågen i januari så vägde jag exakt som halvåret innan och det är skönt att veta attt jag kan hålla vikten!
Planen nu är att hitta balans som jag tappade någon gång under våren och komma igånng med träningen och inte bara promenera. Ska försöka smyga igång med löpningen och jag ska ta det försiktigt. När det gäller maten är det GI som gäller, som jag sa för några veckor sedan. Tyvärr spårade rivstarten ur förra veckan, men det är bara att hoppa upp på banan igen.
När jag åker neråt landet i början av augusti hoppas jag att vikten gåttt neråt. Känslomänniska som jag är förstår jag att jag kommer oroa mig över framtiden, men jag ska försöka lägga den energin på att hitta ett jobb som jag kan trivas med på en plats där jag kan känna mig hemma :D
Visst är det trevligt med kvitton med ett fint budskap :-)
Du är alltid bäst, vännen!! Och inte måste man var med i någon (dum?) tävling, det viktigaste är att du mår bra. Och att du når dina på på DITT vis!
SvaraRaderaModigt att du vågade hoppa på tävlingen och modigt också att känna att du inte vill vara med och hoppa av.
Stor kram från Götet!!
Jag tror du gör helt rätt. Den enda "tävling" som pågår är den vi har med oss själva. Jag gick ner massor i fjol, gick upp hälften igen. Nu kämpar jag mig neråt igen. 3 kg i taget verkar vara lagom, men det tar tid att hitta flytet när livet kommer emellan. Jag försöker tänka så lite som möjligt på kost och träning men ändå göra rätt.
SvaraRaderaKram, Pernilla be
Det låter sunt vännen! Jag tror på att göra saker lagom och hitta sin egen väg, att ha balans :), vilket inte är det lättaste. Låter bra att du vill försöka sträva efter balans och du, var snäll på mot själv! Jag tycker du är grym oavsett!
SvaraRaderaInstämmer i alla fina kommentarer! Det vet du ju. Du kommer fixa det här på ditt sätt! Hmm... sådär såg inte mitt kvitto ut! Å jag som kastade det nu minns jag inte vad det stod. Kahls alltså! :)
SvaraRadera