Motukarara station- Little River station T&R 44km

Från första gången vi träffade vår handledare har hon pratat om cykelleden längs den gamla järnvägen.

När man hör ordet järnväg förstår man att leden är ganska flack och 2,2 mil till lunch tar väl inte mer än någon timme? Tji fick vi, vinden var tidvis pinande hård och man hade inte lä någonstans, det tog ca 2h och vi var helt urblåsta när vi kom fram.

Vägen var nästan helt rak och man såg flera kilometer framåt, helt klart mental träning.

Men de underbara omgivningarna kompenserade för blåsten och de dåliga cyklarna. På hemvägen bytte vi cyklar lite då och då och att cykla på Hildas cykel var som att ta en söndags promenad i jämförelse med våra cyklar.

Framme vid Little River station åt vi lunch och lokaltillverkad glass. Jag smakade en köttpaj, som många sagt att man inte kan åka härifrån utan att äta och den var riktigt god, men vid det tillfället kunde nog vad som helst varit gott :D

Vägen tillbaka gick ganska snabbt, då vi hade medvind den 14km sträckan, som vi hade motvind på, på ditvägen. Eftersom vi trodde trippen skulle ta kortare tid, så kan jag ärligt säga att jag var glad när vi väl kom tillbaka till bilen.

Omgivningarna är så vackra här i Nya Zeeland, så man kan aldrig få nog av allt det vackra. Färgerna är så klara och all växtlighet är så mycket större än hemma. Jag är verkligen glad att jag åkte hit, verkligen glad :D Nästa helg blir det nya äventyr!

Dan före....

Idag har jag stressat runt på staden, varför har jag inte gjort det tidigare? Hade iofs inga pengar, en icke ovanlig åkomma när det gäller mig :)
Men iofs när jag väl går på stan, vet jag oftast vad jag ska ha och är mycket effektiv!
Idag blev det ett gäng ullstrumpor, så jag kan sitta odörsfri på flyget. Fyndade en tröja för 30kr och en vindjacka till bra pris.
Nu gäller det att packa bra, för vi får bara ta med 20kg och jag minns min övervikt på första resan till Umeå, ojojojoj!

Trött, men nöjd

Nu sitter jag, nyduschad och glad, i solen utanför gymmet. Det är helt vindstilla och riktigt skönt! Jag har bjudit mig själv på kaffe och en gainomax, efter två timmar på cykeln! Minns ni vilken musik som var populär på 90-talet? Jag mindes inte det, innan dagens första pass, men sen kom minnena tillbaka. Nätterna på Tellus, Palace och nattöppna caféer. Dagarna på Hälsostudions olika träningspass och i gymmet. Jag var en stjärna, livet var bekymmersfritt och jag bara gled omkring. De beslut jag tog då skulle jag inte ta idag, men de besluten var rätt just då! Nettan som hade dagens första pass är sprudlande glad och ger enormt med energi. Passet var en blandning av allt man kan önska sig och jag njöt hela tiden. :-D Tyvärr tog jag nog ut mig lite väl mycket, med tanken på att jag skulle köra ett pass till, men det var bara att bita ihop. Camilla är en gammal IKSU instruktör som är på besök i sin gamla hemstad. Vanligtvis håller hon till på SATS i Stockholm, Marievik och ett ställe till, som jag har glömt bort. Jag önskar såhär efteråt att jag inte hade kört passet innan,för mina ben var riktigt trötta. Och Camillas pass var ingen barnlek, mycket intervaller och då snackar vi inte korta intervaller, utan låååånga och tunga! Uj, Uj, Uj säger jag bara.....jag är helt slut! :-D Tack för en underbar förmiddag!

Vad är vi utan drömmar?

Sedan 2008 har jag försökt gå ner mina sista 15 kilon till min målvikt, men det har inte fungerat.
Jag försöker vara snäll mot mig själv och säger att visst är jag duktig, även om jag inte går ner i vikt, men jag lurar bara mig själv.
Däremot de hälsovinster jag har fått, genom att börja med konditionsträning på en högre nivå, är jag vara stolt över, men jag måste sluta vara en drömmare och jobba hårdare!

För när jag läser alla andra bloggar med drömmare, som gör verklighet av sina mål, skäms jag och ska jag ska bevisa för en gång skull för mig själv, att jag också kan!

Tack för all inspiration Viveca, Sara, Anna, Söt utan socker, KarinTri, Anna J.D Jacobsson och många många flera!

När det gäller viktnedgång är kosten A och O, om man inte lägger om kosten, får man jobba betydligt hårdare i gymmet. Och om man redan tränar flera timmar i veckan, finns det inget annat val, än att träna ännu hårdare.

För mig spelar inte vikten någon roll längre, utan det handlar bara om fettprocent. Jag skulle skatta att jag ligger runt 35-40% i kroppsfett och det är INGET jag är stolt över, härmed börjar kampen om fettprocenten!

Tyvärr har jag inte råd att för tillfället gå och mäta fettprocenten hos någon PT eller annan coach, men jag tar fram måttbandet i morgon och mäter min kroppshyddan. :o)

Tiden flyger iväg

Nu har jag vilat upp mig efter natten på bussen från Stockholm. Jag har då inte slöat hela dagarna, utan nu är det plugg som gäller! Vi har tenta om 5 dagar i funktionsanalys, ett mycket spännande ämne, som jag vill lära mig mer om.
Gillar inte när kurserna först bara skrapar lite på ytan och fortsätter senare, men det kanske är ett bra sätt. Repetition, repetition, det är det som kommer göra oss till bra sjukgymnaster.

Jag har även sökt en xtra kurs i "friluftsledarskap och lärande" , den känns ganska lik "avancerat friluftsliv" kurserna jag gick i Kalmar. Denna är på 15p och sträcker sig över hela terminen, vilket ger möjlighet att utnyttja flera årstider, på schemat finns fjälltur med bivack bygge och "att gå på tur", kajakpaddling, klättring och vandring.
Det jag mest ser fram emot är kajakpaddling (även om jag inte var en höjdare paddlare sist) längs högakusten (om det inte blir i någon närliggande älv), men självklart kommer allt bli spännande.

Imorgon ska jag möta

Stora alvaret på Öland :o)
Folk säger att det är underbart så här års!
Jag hoppas verkligen det :o)

Fjällenresan!

Dag 1
Vi Åkte till skiduthyrningen direkt när de öppnade. Vi fick vår utrustning och packade in oss i bussen för avfärd, mot det stora äventyret. Vädret var helt ok, ingen stålande sol, men det var vindstilla och uppehåll.

Vi blev avsläppta vid vackra timmerstugor och vi såg det vita skogslandskapet breda ut sig framför oss. Landskapet bredde inte ut sig vidsträckt framåt, utan uppåt. Tankarna for genom huvudet, när stod jag på ett par skidor senast? Hur ska detta gå? Även om jag hade bestämt mig för att "DETTA KLARAR JAG", så vet man aldrig hur humöret spelar ett spratt.

När gruppen var redo började vi den långa vandringen, för inte "åkte" vi skidor utan vi gick uppför fjället med dem. Vi hade blivit "varnade" om att det gick uppför och det gjorde det verkligen, snölandskapet var milsviddt, uppåt! När vi hade kommit upp för det värsta partiet tog vi en fika, vi fick höra, :-Nu är det värsta gjort!. Möjligen, men det fortsatte att gå uppåt!

Snön låg djup, träden var ulligt snöiga, lagom kallt, det enda som fattades var solen, var var den den rackaren!

Äntligen gick det lite utför, men vad ser vi där framme? En stuga, YES, vi är framme!

Sugan skulle INTe bli vårat hem den närmaste dagarna, men det var vår bas, där vi kunde elda lite, torka våta kläder, äta våra måltider, värma oss lite. Vårat hem var en stor ravin, vi grävde bivacker i den djupa snön, äventyret var full igång! Att gräva i snön var ganska lätt, vi hade en mycket erfaren kille i gruppen, som var till stor hjälp, Tack ännu en gång E!

Framåt kvällningen var vi färdiga med våra "husbyggen" Middag lagades och åts, sen orkade vi inte mycket mer. Utpumpade begav vi oss ner i den mörka ravinen, in i våra bivacker, bädda och krypa in i sovsäckarna. Jag kan ärligt säga att jag svettades den natten, kändes konstigt när vi låg i snön!

Dag 2
Efter en ganska god natts sömn fylldes stugan med frukosthungriga människor. Det pratades om nattsömnen, endel hade frusit, andra bara sovit dåligt och andra sovit perfekt.

Dagens aktiviteter bestod av olika stationer, Igliobygge, stegjärn, transivers/lavinsök, skidtur med lektion om fjällfauna och fåglar.


Vi hade prövat på det mesta på hemmaplan, men möjligheterna att göra det i fjällen, var en härlig upplevelse. Att använda stegjärn är inte det lättaste, nu hade inte vi någon isravin att klättra i, men dock höga branter med packad snö. Vi fick lära oss hur man hanterar stegjärnen när man tapar fostfästet. Att få stopp på sig var inte det lättaste, frågan är hur det är om man klättrar på is, vet inte hur jag skule hantera det. kullerbyttor, kanande hit och dit, spännande och svårt, men riktigt adrenalinfyllt.

Vad intressant studier blir om man har en lärare som brinner för sitt ämne. Att skida i stillheten och stanna till här och där, höra lite om omgivningarna, det var skönt och intresssant. Härligt med tystnaden!

Dag 3
Redan mot eftermiddagen/kvällen igår, började det blåsa upp och snöa, det fortsate hela natten. Jag var tvungen att gå ut på "toa" mitt i natten, det var inte det lättaste att bryta sig ut och inte heller att stänga till igen. Det var inte många minusgrader, men tröttheten och blåsten och snön, gjorde att jag snabbt blev kall. In igen och ner i sovsäcken!

Det var dags att ta sig ner från fjället. Vi plockade ihop våra saker från bivacken, vi trodde vi var först uppe till stugan från ravinen, men fotspåren blåste igen på ett kick. Det var jobbigt att invänta avfärd, tankarna irrade omkring i huvudet, hur sk vi ta oss helskinnade ner? Det blåste bara runt 8-9 m/s, tänk hur det är när det blåser 25 m/s! Phuu


Det fanns inga spår när vi begav oss iväg, vi såg knappt var leden tog vägen! Vi såg inte om det gick upp eller ner, vinden och snön, gjorde oss dissorienterade (mig) , men jag måste säga att det gick övervägande lätt. Lätt, fram till den långa, långa nerför backen, den besegrade mig, jag föll och föll, tillslut tog jag av mig skidorna och sprang ner.

Väl nere väntade alla och vi skidade iväg genom en skogsdunge och vouupps, så var vi framme vid bussen! Därefter väntade dusch, bad och bastu för alla äventyrströtta kroppar!

Denna underbara gråa lördag

Tyvärr sken inte solen som jag hade hoppats, förren när vi satt i bilen hem, det var skönt att se den skina igen!

Dagen har varit lyckad med någon vurpa, visst missöde med en isborr och fiskelina, men mycket, mycket underhållande och lärorik.

Om någon såg mig innan jul, på min andra kurs, hade ingen trott att jag skulle lyckas åka skridskor så galant som jag gjorde idag.
Vi prövade då långfärdsskridskor inne i hockey rinken och det såg inte bra ut, jag kom knappt framåt.
Visst var jag som "bambi på hal is" även idag, men jag höll modet uppe och kämpade på. Jag hann med ett litet fall, men tur nog hade jag stavar, så jag tog mig upp med grace.
Träning ger färdighet!

Dagen avslutades med ett litet test, hur påverkar alkohol oss vid kyla.
När vi utsätts för sträng kyla drar kroppen automatisk ner på blodcirkulationen genom kroppen och ser till att hjärta, hjärna och lungorna, får va de behöver. Därför förfryser människor fingrar och fötter, men klarar huvud och bål, när de överlever.
Testet gick ut på att en kille klädde av sig i bara kalsonger(det var ca -1till+2grader ute) och temperaturen mättes i fingertopparna. När temperaturen gick under 13grader, fick han dricka 10cl sprit.
Resultatet visades sig snart genom att han blev varmare i händerna. Alkoholen hade slagit ut kroppens livsuppehållande funktion (förse främst hjärta,lungor, hjärna med blod) och satte igång cirkulationen ut i hela kroppen.
Detta innebär att man helt enkelt fryser ihjäl snabbare om man är alkoholpåverkad!