Oj Oj Oj Oj

Idag har jag varit hemma och pluggat hela dagen.
Jag förberedde mig inför träningen som vanligt, drack ordentligt, åt ordentligt, men egentligen hade jag ingen lust!
Jag funderade över om min kropp vill säga mig något, men jag hörde inget speciellt.
Mellan varven satt jag och läste inspirerande träningsbloggar, alla är så duktiga, målmedvetna och vältränade!

Även om jag inte hade något träningssug fanns inte tanken att avboka träningen, utan alla vet väl att när man väl kommer till gymmet så känns det bra, eller?
Jag satte mig på träningscykeln och började värma upp. Tittade som vanligt på utröstningen på "Projekt runaway" och tyckte ännu en gång att fel person åkte ut.
Tio minuter innan passet gick jag på toaletten, fyllde på vattenflaskan och gick in i träningssalen.

Jag tog ett varv runt och kollade in de olika stationerna, OJ OJ OJ OJ OJ OJ, hur ska jag orka detta?
Instruktören gick igenom övningarna och den korta uppvärmningen satt igång.
Även om att jag inte hade känt för att träna idag hade jag satt upp ett mål, att utföra "sidosteg", vanligt inom sportvärlden. ("Springa" med näsan inåt/utåt ringen och springa med fötterna omlott framför/bakom och rotera överkroppen, någon som förstår?) Min koordination är inte den bästa och jag har väldigt svårt för den övningen, men det gick ganska bra.

Tro det eller ej så hade jag blivit riktigt taggade av min lilla seger på uppvärmningen, så hjärnan sa att det var bara att jag körde på!
Första stationen var riktigt jobbig konditionsmässigt och jag kände mig ganska slut från första början, men jag kämpade på och kände, shit det här går bra!

Andra stationen var en kettlebells station med två övningar och sedan mitt i allt var det dags för tio burpees.
Jag hade redan på första stationen sett att det var två stycken i min grupp som inte hängde med riktigt eller helt enkelt inte orkade.
Så mellan mina egna repetitioner försökte jag peppa dem, men de bara tittade förläget på mig och fortsatte sin "vila". Jag försökte några gånger, men när jag inte fick någon respons att det uppskattades, så slutade jag med peppandet.

På den tredje stationen skulle vi, på tjockmatta, utföra bland annat enbensknäböj, vilket är för mig en skräck! Och efter det skulle vi lägga oss ner och sedan kliva upp utan hjälp av armarna.
Hallå!, säger jag bara.
Jag kämpade och kämpade och tyckte inte det gav så mycket.
När instruktören kom förbi så sa jag, för ovanlighetens skull, att jag inte kunde. Hon sa då något liknande som att alla kan inte klara allt, men du försöker i alla fall. Hon sa även, att jag allt hade "att klara DET" i mig!
Jag kan säga att de orden gjorde mig riktigt glad och fick mig att kämpa ännu mera :D

Sista stationen var en riktigt axelmördare (förutom 20 högaknän), i en övning låg vi på mage, då var det nära att jag höll på att spy av utmattning.
Jag avslutade dagen med tre benövningar i gymmet. Jag tycker att jag översträcker knäna så mycket på Body Balancen, då man ska ha raka ben i vissa övningar och tänker att med styrketräning skyddar jag leden lite extra.

Jag kan säga att jag är jättenöjd med dagens pass och jag känner att jag blir starkare och smidigare för varje gång. Och så tycker jag att jag har lärt mig att pressa mig lite mer för varje pass, vilket jag har haft svårt för annars. Jag hoppas det hjälper mig i löpningen, så jag kommer orka mer och mer, även där.